2023-10-26 – 2023-11-18
Tänderna är hårdare än skelettet. Tänderna sönderdelar maten för att vi ska kunna smaka och svälja. De bryter ner det statiska till något förnimbart, skulpterar detaljer av helheter. Tänderna ger ram åt munnens blick – den estetiska smakupplevelsens organ. De gör näringen till något mer än bara näring: kontraster jämnas ut, det rigida blir mjukt, bild blir till objekt, föremålet aktiveras. Samtidigt är tanden en dyster karaktär. Den sörjer sin egen smaklöshet, men kanske finner den tröst i tuggmotståndet.
De tre konstnärerna Chun Lee Wang Gurt, Jesper Thour och Maria Toll arbetar med olika uttryck och utifrån olika tematiska utgångspunkter. Men hos alla tre finns en vilja att göra uttrycksformernas gränssnitt mindre statiska, att bryta upp de konstnärliga mediernas konventionella metodik för att skapa konstverk som är mer öppna till formen, mindre inneslutna i sig själva. Målerier tar sig ut i rummet och bildar skulpturer. Rummet tas i besittning med illusoriska effekter och vardagliga föremål förfrämligas.
Här uppstår även en gemensam tematik som kretsar kring minne, tillhörighet och gemenskap. Samtliga arbetar på ett eller annat sätt med ett sökande efter de egna konturerna: de yttre företeelser som har format en, vare sig det är en svårformulerad känsla, ett avlägset minne, eller en detalj ur vardagen. De delar ett slags regressiv estetik, en vilja att återväcka något som gått förlorat.
Ladda ner verklistan här: Al dente Verklista
Chun Lee Wang Gurt (f.1957) är utbildad vid The Central Academy of Fine Arts i Beijing, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och på Pratt Institute i New York. Hon experimenterar ständigt med olika medier och uttryck. De verk som ställs ut här är hennes senare målerier (2020- framåt), och flera av dem är nyproducerade för denna utställning.
Wang Gurt beskriver sitt förhållningssätt till skapande som ett sökande efter detaljer och företeelser från hennes vardag. Verket Vision iscensätter denna idé på sitt mest basala sätt. De vitmålade hörnpartierna påminner om kamerans blick som söker efter sitt motiv, eller hur seendet ramas in: hur vi fokuserar vår blick för att hitta ett något ur intet. Varje verk har en stark personlig förankring till henne själv, även om det inte verkar uppenbart vid första anblick. De mörka färgerna skulle kunna bära på något som är dolt för betraktarens blick, ett särskilt tankespår, eller en personlig upplevelse. På samma gång uttrycker verken en vilja att hitta det som är vackert med måleriet. Gåtfullheten löper parallellt med det konkreta och imperativa anslaget.
Vissa av verken sträcker sig över hörn och är illusoriska till formen, så som Room och Flying Carpet. De ger intrycket av att peka på något bortom sig själva och tycks vara medvetna över betraktarens blick och rummet de befinner sig i. Med den starka tilltron till färg, form och den rumsliga närvaron, ger Wang Gurt sina verk en objektliknande karaktär. De blir till något mer än bara bilder på väggen, ett slags platta skulpturer.
Jesper Thour (f.1993) är född i Växjö men är för närvarande verksam i Stockholm. Han avslutade masterprogrammet i fri konst på Konstfack 2021 och är sedan dess representerad av Galleri Hedenius.
Thours konstverk ingår oftast i installationer som gestaltar olika delar av en och samma scen, eller olika scener ur en och samma berättelse. Hans målerier byts ut, återanvänds och flyttas om beroende på vilken relation de har till andra verk och till platsen de ställs ut på. Det gör att måleriernas funktion alltid förnyas, där varje ny konstellation av verk tillsammans bidrar till att omforma och omformulera Thours större konstnärliga berättelse – en berättelse om identitet, grupptillhörighet och gemenskap.
Här ser vi bland annat ett antal avklädda och till synes ålderslösa figurer. Vissa är fastbundna: de tycks tvingade till en viss disciplin, men ser inte ut att vara obekväma, antingen förvånade och kontemplerande. Andra interagerar med djur. Kanske bevittnar vi en farlig lek, en vilja att bli omfamnad eller en öm längtan efter ett annats närhet. Ilskan i djurens blickar visar på friktionen som uppstår i interaktionen, men samtidigt gör de inget omfattande motstånd. Scenerna som konstrueras skulle kunna föreställa fantasier, förvrängda minnen från barndomen, eller urklipp ur en absurd bilderbok.
Maria Toll (f.1990) bor och är verksam i Stockholm. Hon tog sin kandidatexamen i konstakademin i Bergen 2018 och studerar för närvarande masterprogrammet på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Sedan en tid tillbaka driver hon även Galleri Toll, en offentlig utställningsdisplay i Hjorthagen.
I kontrast till Wang Gurts hårda former, och Thours dova färger, är flera av Tolls skulpturer mjuka och taktila. Flera av hennes skulpturer kan föreställa vardagsföremål, såsom mat och vitvaror i hemmet. Sällan lägger vi stor vikt vid dessa föremål. De existerar i tillvarons periferi, men utgör på ett banalt sätt även en viktig del av vardagen, och i ett större perspektiv kan de känneteckna en uppväxt och en särskild tid. Exempelvis kan den svarta, halvmåneformade skulpturen föreställa en blodpudding. Skulpturerna som föreställer mat väcker, på ett humoristiskt sätt, frågan om vad som har format en, bokstavligen.
Men dessa välbekanta objekt har här blivit avskalade till den grad att de framstår som oigenkännliga. De ger intrycket av att vara ofullständiga rekonstruktioner av de ursprungliga objekten, något som har abstraherats på grund av deras marginella status som objekt, eller genom minnets och tidens mekanismer. Kvar är föremålet i dess enklaste form. Tolls formspråk kännetecknas av denna bristande förmåga att återge det som tycks förklara sig självt, men det behandlas med en lätthet och med glimten i ögat.