2024-08-22 – 2024-09-29 

Om det som intas med njutning och det som intas utan njutning.
Om föda och mat, tid och matsmältning. Om ätandets ceremoniell och inmundigandet av former, idéer och berättelser.

Denna lekfulla och fullkomligt allvarliga utställning gestaltar på flera olika sätt mat, föda, ätande, drickande och dukning. Mat är både ett uttryck och ett språk. Mat och ätande handlar om kultur, religion, identitet, kontroll, brist på kontroll, tabu, begär, erotik, lycka, skam, gränser, kroppens funktioner, ritualer, ceremonier… En måltid är en kollektiv och individuell manifestation. Inte minst inbjuder det gemensamma ätandet ett vällustigt utbyte av idéer, en välbehövlig förhandlingssituation – något essentiellt i vår tid.
Utställningen cureras av Magnus Bärtås och Andreas Gedin.

Medverkande konstnärer
Anders A
Andreas Gedin
Ann Wåhlström
Anna Kleberg Tham
Christopher Robin Nordström
Daniel Spoerri
Dave Allen
Erica Laurell
Heidi Edström
Iwo Myrin
Jennifer Sameland
Karl Johan Stigmark 
Leif Holmstrand
Magnus Bärtås                                                        
Oscar Guermouche 
Thomas Elovsson

 

Utställningsaktiviteter

5/9 18.00
Samtal, läsning, provsmakning
Ett samtal mellan Leif Holmstrand och Oscar Guermouche modererat av Magnus Bärtås. Provsmakning av Oscar Guermouches träningsdiet och läsning av Leif Holmstrand.
Ingen förhandsanmälning.

11/9 18.00
Konstnärssamtal och performance
Konstnärssamtal med Dave Allen, Thomas Elovsson och Heidi Edström, som övergår i performance.
Ingen förhandsanmälning.

15/9 15.00 i Gemla Vinbar, Magnus Ladulåsgatan 8D.
Vinprovning
Efter visning av utställningen inmundigas hela vinets historia från 12 000 år f.kr. till en bit in i framtiden. Vinprovningen leds av curatorn och konstnären i utställningen – Andreas Gedin, som dessutom är sommelier.
Begränsat antal platser. Pris: 575:-. Anmälan till a.gedin@telia.com

Anders A:s textverk (eller dikter som han kallar dem) ingick  i den klassiska utställningen ”ICA Malmborgs” i Malmö 1993 där ett antal konstnärer ställde ut och gjorde performance i en ICA-butik. Verket dansar med i dagligvaruhandeln med den glada konstnärliga subversivitet som kan liknas vid överidentifikation.

Andreas Gedins video behandlar en middag 7 oktober 1989 då DDR:s 40-årsdag firades i Östberlin. Statschefen Erich Honecker var värd vid honnörsbordet där tidens kommunistiska och socialistiska ledare samlats, bl a Sovjetunionens Gorbatjov, Rumäniens Ceausescu, Palestinas Arafat och Nicaraguas Ortega. Desserten blev aldrig den höjdpunkt den var ämnad att vara, berättar den matansvarige för Palast der Republik. Världshändelserna störde middagsordningen. Andreas bidrar också med en vininfärgad duk och en miniessä på tallrik.

Anna Kleberg Thams självporträtt är fotade med analog kompaktkamera och självutlösare. Kanske handlar bilderna om matprotest, kanske är de ett sätt att undersöka psykologiska tillstånd och beteendekoder genom lek och nonsens. Eller som Bruce Nauman har sagt: “If I was an artist and I was in the studio, then whatever I was doing in the studio must be art.”

Ann Wåhlströms unika glasobjekt är blåsta i en teknik med färgade glastrådar och mosaikbitar (murrini och canes). De kraftfulla bordsuppsatserna tycks växa upp ur bordskivan för att dominera dukningen. Inspirationen kommer från sjögräs på stenar i vattenlinjen på gotländska stränder.

Christopher Robin Nordström bygger minutiösa modeller av lite avsides byggnader i Tokyo, vilka han hittar på Google street view. Den bedagade hamburgerrestaurangen kanske inte har öppnat för dagen, eller så har den för alltid upphört att servera sina burgare till de salarymen som försöker nyktra till en aning på väg hem till förorterna.

Dave Allens collage utgår från en social situation: vännerna sitter och lyssnar på vinylskivor med tallriken i knät, någon ska byta skiva men förväxlar skivan med tallriken. I det svenska språket har denna fusion redan skett (skivtallrik) och även om Daves meny inte är den mest prestigefyllda så är Dafgårds nästan lika gammalt som den elektroniska skivspelaren. Dave bidrar också med sin hembryggda öl “The Cat’s Miaow”, som är bryggt på vatten från byn Bie. Etiketten är inspirerad av en existerande flaska från Bie som innehöll ”radioaktivt hälsovatten”.

Daniel Spoerri har sedan 50-talet haft mat och ätande som viktiga ingredienser i sitt konstnärskap. Han drev också en restaurang i Düsseldorf på 60-talet. Mest känd är han för sina Tableau-piège – tallrikar, glas och annat efter en avslutad måltid som limmades fast på bordsskivan och fästes på en vägg, som en tavla (fr. tableau).

Erica Laurell virkar och stickar föremål, djur och porträttdockor, bland annat av kända kläddesigners som Vivienne Westwood och Karl Lagerfeld. Här har Erica hyllat det stekta ägget, ärtorna med ärtskidorna och moroten.

Heidi Edström har under 115 dagar mätt sitt intag av vatten och utflöde av urin. Vi möter ”dom okonstlade siffrorna som avslöjar den verkliga skimrande sanningen som gömt sig i den gyllene grumliga vätskan”, som hon skriver. Den storskaliga, handmålade miktionslistan – eller med ett vardagligare ord: kissdagboken – avslöjar en förvånande, rent av alkemisk dimension: i genomsnitt 200 ml mer vätska lämnade kroppen än vad som intogs.

Iwo Myrins skulpturer av svampar bygger på platsstudier och formtagning. Svampens outgrundliga och arkaiska väsen har blivit små monument över en tillfällig, ömtålig, komisk varelse med ett hemligt, osynligt rhizomatiskt liv under jorden. En eftertraktad, närmast sensuell läckerhet på matbordet, en källa till förgiftning och hallucination.

Jennifer Sameland anser att päronet hamnat i skuggan av äpplet, inte bara konsthistoriskt. Hennes vällustiga, nästan extatiska avbildningar i pastell, vax- och oljekrita hyllar päronets erotiska förmåga; de inbjudande formerna, fruktköttets kroppslighet och dess underbara smak.

Karl-Johan Stigmark har mejslat ut ordet EVOL ur glass i tresmak och lägger det på en hylla tillräckligt högt upp för att inte nås av våra fingrar men otillräckligt för att inte motstå värmens inverkan och inledande process för språkets smältande. Kombinationen av den förgängliga materien och det oförgängliga språket speglar alla människovarelsers lott: att en gång försvinna fysiskt men (förhoppningsvis) bli kvar i form av andras ord och minnen. 

Leif Holmstrands nyckelskåp (familje-readymade) har psykoanalytiska kvaliteter. Nyckelskåpet, med sina hemligheter, har av föräldrarna försetts med ett fotografi av konstnären som barn, strålande av förväntan, redo med sina bestick vid den tomma tallriken. Leif ger oss också ett tecknat partitur för en performance; en till synes kaotisk matlagningsritual där konstnären – ”en feminin homosexuell man” – lämnar efter sig ett vackert brinnande landskap på teppanyakihällen.

Magnus Bärtås matsamling från 30 års tid både gestaltar och upphäver tid. Ett clownansikte har mystiskt uppstått i en kryddblandning och den kroatiska äppelcidervinägern ”Magnus” fungerar som ett timglas bredvid den nordkoreanska ormspriten som utlovar evig ungdom. I Magnus andra verk i utställningen har ett av svenskans märkligaste ord fått sin form av sura och söta godisbitar ur Haribos rullar.

Oscar Guermouches verk behandlar ett exakt kalibrerat födointag som har mycket lite att göra med vad många förknippar med måltider: smak, njutning, variation, umgänge… Det ettåriga kostschemats återhållna, kontrollerade gest – själva skrivakten – som instruerar detta intag är lika sammanbitet fokuserad som den extensiva fysiska styrketräningen.

Thomas Elovssons målade pumpor visar upp en strålande modernistisk teckenkavalkad, i en blandning av dekor och hemmapyssel. Målandet av mat och omskapandet av mat till dekoration (exempelvis äggmåleri och fruktkonst), eller vad Thomas kallar ”animeringen av objekt”, markerar festligheter och ritualer. Då pumpamåleri är en okänd praktik väcks ett löfte om framtida ritualer – möjligen en analogi till modernismens löfte om nya livsbetingelser.

Texter av Magnus Bärtås och Andreas Gedin.
Tack till Benny Hermansson, Max Salomonsson, IASPIS, Elis Bärtås och David Bärtås.